Skräckvisionen

1914 drog unga män ut i krig. Många var upprymda, förväntansfulla. De såg fram emot att i striden stärka sin personlighet i kraft och vilja, i vanor skick och allvar. Men kriget blev inte likt något man sett tidigare. Det blev inte modiga soldater som möttes öga mot öga på en vacker äng i en uppvisning av patriotism och handlingskraft. Tekniken hade ändrat förutsättningarna för kriget. Konflikten ödelade hela landskap och blev en uppvisning i meningslös förintelse och död bortom varje människas föreställningsförmåga.

"Så berättas det, just från slutskedet av det tredje slaget vid Ypres, att generallöjtnanten sir Launcelot Kigell - stabschef åt offensivens arkitekt, Haig - då för allra första gången fann det lämpligt att besöka stridslinjen. Hans stabsbil knegade sig långsamt fram genom gyttjan och förstörelsens tomhet, och ju närmare de kom den verkliga stridlinjen desto mer upprörd blev generallöjtnanten. Till slut började han gråta och utbrast: 'Herre Gud, skickade vi verkligen män att slåss i det här!'. Mannen bredvid honom hade varit med om hela offensiven och svarade bara tonlöst: ' Det blir värre längre fram'.
-Brev från Nollpunkten, Peter Englund


Man borde ha kunnat ana katastrofen. Kulsprutan hade visat sin dödsbringade kraft i Afrika, där den gång hjälpt ett fåtal vita att besegra tallösa hopar med tappra men uselt beväpnade infödingar. Men självgoda européiska generaler såg den som en slags mekanisk leksak som knappast kunde vara verksam mot disciplinerade (ariska) trupper.

Idag har informationsteknologin ändrat förutsättningarna för övervakningssamhället. 1984:s skildring av kameror i varje hem och mikrofoner överallt, manuellt hanterade av statliga tjänstemän framstår som en lekstuga jämfört med en metodisk övervakning av kraftfulla datorer programmerade med avancerade algoritmer. Många verkar tro att det inte finns någon större fara med att ge vår underrättelsetjänst närmast obegränsad tillgång till privat information. Precis som knappast någon misstänkte att kulturlandet Tyskland var kapabelt att begå de fruktansvärda brott som begicks under det andra världskriget vill inte många se att dagens västländer skulle kunna missbruka det infomationsövertag de är i full gång att skaffa sig gentemot sin egen befolkning. Ändå borde vi ana hotet när vi ser på Abu Ghraib, Gutanamo och det starka grepp som Kinas statsmakt har om sina medborgare.


Nej, ärligt talat tror jag inte på skräckvisionen. Jag tror att det underbara hav av tankar och mänskliga kontakter som internet representerar obönhörligen kommer leda till ett kraftig ökat medborgligt inflytande på politiken - döden för den låtsatsdemokrati som parlamentarismen innebär. Men djupt inne i mig finns ett tvivel, en misstanke om att jag lider av samma övertro på den västerländska kulturens förträfflighet som européer led av för hundra år sedan. För att försäkra oss om en positiv utveckling måste vi kämpa för att begränsa företags och statsmakters kontroll över internet och övriga kommunikationsmedel.


Jonas Nordgren


En vän med ett vapen

Mina känslor kring FRA-lagen kan liknas med att en vän siktar mot mig med en pistol. Jag vet att han inte har för avsikt att döda mig. Han försäkrar att pistolen inte är laddad och jag tror honom. Vapnet bär han för att skydda mig - utifall vi skulle råka ut för något oprovocerat överfall av en galen missdådare. Men jag skulle känna mig mycket säkrare utan den där pistolen. Något kan ju gå fel. Och kan man verkligen lita på någon som siktar på dig med en pistol?

23:e Januari

TV-inslaget med mig och Göran Thingwall sändes på morgonnyheterna. Jag fick heta Nordkvist istället för Nordgren - jag får väl slå någon i huvudet med en frusen trädgren för att demonstrera skillnaden... ;-)
http://playrapport.se/#/video/1415949

Liv kom och gav mid en kram. Gissa om det var välkommet, så här i slutet av veckan!

Jag hade gott sällskap på dagen med en konstnär och fritänkare som bland annat bjöd på banan och höll min skylt när jag gick på toaletten (minnesanteckning skriv alltid, alltid upp namnen). Då passade min vän Mikael - vän, bloggare och piratpartist på att hälsa på och göra mig sällskap för kvällen.

Riktigt roligt var det att få besök av Anna Petersson, som tillsammans med Mikael Nillsson ligger bakom StoppaFRAlagen.nu. Får jag höra en stor applåd? Hon bjöd på choklad, té och falafel. Vid hemgång blev det hastigt avsked eftersom jag och Mike hade grönt ljus över gatan, så jag passar på här: Det var verkligen fantastiskt roligt att få se dig Anna! Det var underbart att få småprata med dig!


Återigen blev skylten kvar på tåget. Den som bor i Göteborg och önskar en souvenir kan prova att fråga efter en skylt med texten "1984" på hittegodsavdelningen på centralstation. Sista veckan kör jag med genomskinlig plastmapp som hänger runt halsen med skosnöre. Verkar fungera - mindre att bära.


22:a Januari

Denna morgon hände någon mycket speciellt. En moderat riksdagsman, Göran Thingwall, kommer med en skylt och en marshall och ställer sig mitt emot mig och speglar min protest! På skylten står det "64", vilket syftar på proposition 64 som ger tjänstemän i landstinget rätt att begära ut ej avidentifierade journaler ifrån läkare som går på den nationella taxan. Det Göran gör är något utöver det vanliga. Han går emot sin egen partilinje och på kvällen står han inför TV-kameran och kritiserar alliansens bristande respekt för den personliga integriteten i FRA-lagen, IPRED och proposition 64! Inslaget lär ha sänts på ABC på kvällen.

Jag och Göran hinner talas vid en hel del under dagen och jag får en inblick i arbetet vid riksdagen. Han är upprörd över amatörmässigheten: "Man tror att de ska kunna det här på sina fem fingrar, men de har ingen aning". "De vill inte ha mig i det sociala utskottet; jag är ju läkare och för in min vardag i disskusionerna." Man vill helst ha folk som inte kan någonting i utskotten, så att förslagen ifrån Rosenbad inte stöter på patrull. "Jag vägrar att reduceras till en knapptryckare!" Även för riksdagsmännen är det lockande att inte sätta sig in i frågorna de beslutar om - då kan man ju hänvisa till att man inte kände till konsekvenserna om man får kritik: "Det bästa är att inte veta något om frågan när man trycker på knappen."

Vid lunchtid kom Kommunalarbetaren och gjorde lite webb-tv. Jag blev besviken över att troligen inte komma med i papperstidningen, men pressläggningstiden passade inte.
http://se.youtube.com/watch?v=WYPudeCXNms&eurl=http://scabernestor.blogg.se/?tmp=23192835

Idag fick jag äntligen besök av Amanda Brihed - grundaren av nätverket Svart Mändag och en av de förståndigaste människor jag träffat. "Man kan inte skylla på riksdagsmännen heller - de får en proposition på 300 sidor och sen ska de ta beslut på det 3-4 dagar senare." "Man måste fråga sig om övervakning är en bra metod - trots all övervakning i USA har man inte lyckats stoppa ett enda terrordåd." Forskningen på området ifrågasätter effektiviteten - det går inte att utröna vem som kommer att ta till våldshandlingar. "Istället bör man ifråga sig varför de bråkar - man kan inte bomba männskor till att bli snälla, man skapar bara fler terrorister".

21:a Januari

Dagens märkligaste händelse var kanske Staffan Angérs (m) försök att värva mig till moderaterna. Han avfärdade FRA-frågan med "passerat" och IPRED var så balanserad, så det var inget problem... Men han beundrade mig och om jag vill bli riksdagsman så ska jag ringa honom. Han lever antagligen efter ordspråket "håll dina vänner nära och dina fiender närmare". För övrigt är även Staffan värsteråsare och nöjd med att jag gjort staden känd i riksdagshuset.

Min insats har tydligen inte gått riksdagen förbi. Redan första veckan ska det ha pratats i fikarummen, "varför sitter han där?" och andra veckan frågade man "sitter han fortfarande där?!".

Camilla Lindberg (fp) stannade på en längre pratstund idag. Hon hade ju velat ha en lösning där FRA begär ut uppgifter ifrån operatörerna. Invändningen var "tänk om ryssarna köper telecomföretagen då?". Camilla menar att "då får man handskas med det då!"
Jo, en lösning där FRA begär ut information ifrån operatörer vore acceptabel. Om ett sådant system missbrukades, skulle det läcka ut.

Tack för lunchen, Janne!

Tack för semlan, Daniel!

Tack för det hembakade brödet, Bo! Bo är en gammal pingstpastor, en mycket generös människa som delar ut bröd och annat till hemlösa. Och till mig., han tycker att jag förtjänar det.. känns som om jag äter bättre behövandes mat... :-/

Lennart Sacrédeus (kd) tittade förbi och hälsade.

En liten överrasking till nästa vecka har diskuterats... ni får höra om det blir av. ;-)


20:e Januari

Yeaj, Bush is Gone!

Idag har det både snöat, regnat och haglat. Nej, det ska inte vara för lätt... :-)

Tidningen Kommunalarbetaren hörde av sig. De verkade riktigt intresserade och det är ju en bra tidning som brukar skriva utförliga artiklar om sina medlemmar. Går ut till många och de flesta kommunalare har nog inte fördjupat sig i debatten, så det blir knappast som att predika för de redan frälsta. 

Agneta Berliner (fp) tittade förbi och ville gärna talas vid - inne i värmen. Nog för att jag verkligen vill ha det där samtalet, men det skulle kännas som om udden av min insats skulle gå förlorad om folk går förbi och jag INTE står där. Pratade om det med min vän Staffan Ericsson och han var av samma åsikt. Jag skulle kunna komma in efter kl 17 (även om jag helst går hem då), men det passade inte Agneta den här veckan, tyvärr. Ohyfsad som jag är glömde jag att ge henne mitt vistitkort. *rodnar*

Hade ett par samtal med riktiga FRA-förespråkare idag. "Subversiva element måste hållas kort. Du vill ha ett samhälle fullt med mördare!" Det begicks inga mord i östtyskland, eller?

Jag har blivit lovad en kommentar om andra intressanta lagar som är på ingång :-P

Tack för idag...

Flygbladet

Det här är texten på det flygblad jag delar ut. Troligen är det Micke på stoppaFRA.nu som skrivet det, men jag vet faktiskt inte.


Jo, vi förstår att syftet är gott.

Men det hjälper inte.

  

  

Det var mycket snack om FRA-lagen det senaste året. En del tycker kanske att vi motståndare är lite tjatiga. Regeringen verkar dessutom tro att vi har missuppfattat hela saken. Ja, man kan ju alltid hoppas.


Låt oss rekapitulera: Från och med i år ska FRA avlyssna all kabelburen trafik (data- och teletrafik) som passerar Sveriges gräns. Tidigare har man mest spanat på radiotrafik. För att FRA ska få tillgång till det som sänds över nätet åläggs kabeloperatörerna att kopiera alltsammans och vidarebefordra till myndigheten. Ur denna väldiga datamängd ska FRA sedan, i realtid, vaska fram den information som behövs för att kunna hålla koll på potentiellt hotfulla "utländska företeelser av diffus art".


Den medborgare som inte vill ha sin korrespondens granskad av en statlig myndighet behöver inte vara orolig, enligt förespråkarna. Spaningen är ju riktad mot utlandet. Det är absolut inte frågan om någon massavlyssning, upprepar man från regeringshåll, särskilt som FRA ändå inte har kapacitet att läsa och lyssna på allt. Dessutom handlar det strängt taget inte om att spana mot individer över huvud taget utan mot, ja, företeelser av diffus art och så vidare. Så vad bråkar vi om?


Jo. En betydande del av all svensk data- och teletrafik kommer alltså att skickas raka spåret till FRA. Däribland stora mängder inhemsk, privat kommunikation, eftersom även den ofta tar vägen över utlandet. Vill FRA åt denna privata trafik? Nej, knappast, även om möjligheten till missbruk finns där. Kommer man att titta på den ändå? Ja, absolut. Det går inte att avgöra vad som är privat eller utländskt utan att i viss mån granska innehållet. Naturligtvis kommer det arbetet till stor del att göras med automatiska metoder, men dessa är ju också framtagna och driftade av FRA. Inslaget av automatik hindrar därför inte att FRA (och i förlängningen staten) får till sitt förfogande ett unikt kraftfullt verktyg för övervakning av inte bara yttre hot, utan även av helt vanliga svenskar. Och nej, detta är inte syftet med lagen. Men det är konsekvensen.


I och med att FRA har beretts tillträde till trafiken är kommunikationshemligheten med andra ord redan bruten. Ingen kan känna sig säker på att vad man gör på nätet eller säger i telefon inte hamnar under lupp. Enligt grundlagen ska varje medborgare vara skyddad mot "undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande". Om FRA-lagen verkligen bryter mot svensk grundlag lär få avgöras i domstol så småningom; men att den bryter mot grundlagens anda (liksom Europakonventionens) kan det inte råda något tvivel om.


Massavlyssning är alltså kanske inte målet, utan snarare medlet. FRA-lagen uppnår sitt syfte (ökad säkerhet) genom ett intrång i vanliga människors privatsfär som borde vara otänkbart i en rättsstat. När den personliga integriteten därmed har satts ur spel är det av mindre betydelse hur många särskilda nämnder som får till uppgift att vaka över FRA:s verksamhet. Det grundläggande problemet kan inte lösas inom ramarna för den nyss antagna lagen.


Man kan inte "fixa" en lag som varit principiellt ohållbar från första början. Därför får inte anhängarna låtas klamra sig fast vid tilläggspropositioner och kontrollstationer. Därför måste lagen rivas upp.

19:e Januari

Allt var i ordning. Jag hade kämpat hela söndagen för att hinna med badmington, styrketräning, laga matlådor, fixa flygblad och visitkort, skriva på bloggen, packa, vattna blommor, gå ut med soppor, diska mm. Inget var glömt, plånboken låg i rätt jacka, allt kom med på morgonen - utom matlådorna. Nåväl, då finns det ju i alla fall något att äta när man kommer hem. Ingen panik.

Tågvagnen hade elfel, dörrarna fungerade inte. I mörkret glömde jag kvar skylten. Jag hann ganska långt innan jag insåg mitt misstag. Skyltfan... Skyndade mig tillbaka och blev ordentligt svettig, men skylten återbördades.

Dagen var kall, men hellre snö än regn. Fick höra att jag var i svenskan igår. Och idag kom jag förresten med i tvärsnytt, ca 10 min in i sändningen.
http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=35804&lid=puff_800280&lpos=extra_0

Något som ofta verkar ta skruv är det faktum att jag tagit semester för den här aktionen. Det gör mig lite ledsen. Hade inte min åsikt varit värd något om jag varit arbetslös? Hade det inte varit en uppoffring att ge fyra veckor av mitt liv för att göra min röst hörd? Det är en hemsk människosyn om man blir ignorerad bara för att man inte har ett jobb att gå till.

RSS 2.0